Vad betyder Brant?

Brant betyder att något är mycket lutande eller bratt, som till exempel en brant backe eller en brant klippa. Det beskriver en stor lutning eller höjdskillnad.

Exempel på användning

• Backen var väldigt brant och svår att klättra.
• Vägen ner till stranden var också ganska brant.
• Huset låg högt uppe på en brant kulle.
• Det var en brant utmaning att ta sig upp för bergssidan.
• Skidbacken hade flera olika branta nedfarter.
• Utsikten från den branta klippan var fantastisk.
• Nedförsbacken var så brant att det blev lite läskigt.
• Att cykla uppför den branta backen krävde mycket energi.
• Det fanns en brant stentrappa som ledde upp till slottet.
• Att köra bil uppför den branta vägen var en utmaning.
• De äventyrlystna beslutade sig för att klättra upp för den branta klippan.
• Skärmflygarna njöt av att starta från den branta sluttningen.
• Branten var täckt av vackra blommor och grönska.
• Att gå nedför den branta stigen krävde försiktighet och balans.
• Guiden föreslog att vi skulle gå upp på toppen av den branta kullen för att se solnedgången.

Synonymer

• lodrät
• stupande
• brant
• tuff
• uppkastad

Antonymer

• Flack
• Lutning
• Sluttning

Etymologi

Ordet brant härstammar från det fornnordiska ordet brattr, vilket betyder brant eller lutande. Ordet har använts i svenskan sedan medeltiden och syftar på en brant yta eller sluttning. Brant används ofta för att beskriva något som har en stor lutning eller höjdskillnad.

orklös • stapelföda • kaffebricka • skoga • rok • avkoda • käck • konfigurera • sagla • utsyn •