Vad betyder Knarr?

Ordet knarr på svenska används för att beskriva en kreatur som låter när det rör sig eller går. Det kan också användas för att beskriva en knarrande eller skrovlig ljud. Till exempel kan en dörr knarra när den öppnas eller en gammal trappa kan knarra när man går på den. Ordet kan också användas i överförd betydelse för att beskriva något som låter eller fungerar ojämnt eller skralt.

Exempel på användning

Knarret från golvet skrämde mig.
I skogen hördes knarret från träden.
Den gamla stolen gav ifrån sig ett tydligt knarr.
Knarret från dörren väckte grannarna.
Under mina fötter hördes knarret från trappan.
När båten gungade hördes knarret från relingen.
Knarret från vagnens hjul hördes i fjärran.
Knarret från vinden fick fönstret att skaka.
Knarret från äldre byggnader ger en mysig känsla.
Knarret från skorna ekade i trapphuset.
Knarret från trädgårdsmöblerna avslöjade en inbrottstjuv.
Knarret från gamla golvbrädor ger huset karaktär.
Knarret från snön under stövlarna fick hunden att vakna.
Under natten hördes det mystiska knarret från vinden.
Knarret från lekplatsens gungbräda lockade barnen.

Synonymer

gnissla
skorra
knastra
skrapa
kraxa

Antonymer

Tyst – högljud
Slät – ojämn
Tyst – skramlande
Lugn – orolig

Etymologi

Ordet knarr härstammar från det fornsvenska ordet knarf eller knarfr, vilket betyder en kraftig och gnisslande ljud som uppstår när något är torrt eller slitet. Knarr används ofta för att beskriva ljudet som trä kan göra när det gnider mot varandra eller när en dörr öppnas eller stängs.

förfader • fla • hommage • hommage • samvetskval • tveklös • estradör • bistå • dubier • idiosynkratisk •