Vad betyder Påbrå?

Ordet påbrå används för att beskriva en persons ursprung eller härkomst, oftast med betoning på att personen kommer från en fin eller ansedd familj. Det kan också användas för att beskriva en persons sociala eller genetiska ursprung. Till exempel kan man säga han har fint påbrå för att beskriva att en person kommer från en respekterad eller ansedd familj.

Exempel på användning

Annie har en häst med fint påbrå.
Jag har hört att han är av fint påbrå.
Den här katten verkar ha en hovslagares påbrå.
De här vinerna har påbrå från olika druvsorter.
Hon är stolt över sitt fina påbrå.
Det går rykten om hans aristokratiska påbrå.
Det är en familj med en lång historia och fint påbrå.
Vi ska fira midsommar med massor av god mat och påbrå.
Det är viktigt för vissa att ha påbrå från kända släkter.
Är det något särskilt påbrå i den parfymen?
Det finns många som är stolta över sitt adliga påbrå.
Det är inte alltid lätt att bevisa sitt påbrå när det ligger långt tillbaka i tiden.
Det sägs att han har påbrå från en berömd konstnär.
Påbrå är en viktig del av ens identitet för många människor.
Det är roligt att höra historier om sitt påbrå och vilka personer som funnits i ens släkt.

Synonymer

herkomst
avkomma
fader
ursprung
släkt

Antonymer

Dåligt ursprung
Enkel härkomst
Ingen fin släkt

Etymologi

Ordet påbrå härstammar från fornsvenskans brå, som betyder härkomst eller ursprung. Påbrå syftar alltså på en persons bakgrund, härstamning eller släkt. Det används ofta för att beskriva en persons födelse eller ursprung, särskilt i litteratur eller i formella sammanhang.

framförallt • ho • problematisera • svåger • fla • påbrå •